Induktans, mätt i henry (H), är en fysikalisk egenskap som beskriver hur en förändring i elektrisk ström över tid inom en krets skapar eller “inducerar” en spänning. Denna spänning är direkt proportionell mot förändringen i ström och kan motverka denna förändring.
Induktans är därför ett uttryck för ett fenomen som kallas elektromagnetisk induktion, som beskrevs av forskaren Michael Faraday på 1800-talet. Enligt Faradays lag om elektromagnetisk induktion genereras en spänning i en ledare när det magnetiska fältet som omger den förändras, vilket kan ske genom att ändra strömmen genom ledaren.
Induktorer och deras Användning
I praktiken implementeras induktans i elektriska kretsar med en komponent som kallas en induktor. En induktor är vanligtvis en spole av ledande material, såsom koppartråd. När elektrisk ström passerar genom denna spole, skapas ett magnetiskt fält. Om strömmen förändras, förändras också det magnetiska fältet, vilket i sin tur inducerar en spänning enligt Faradays lag.
Induktorer används i en mängd olika tillämpningar. De finns i allt från enkla strömförsörjningssystem till komplexa radio- och kommunikationssystem. Induktorer används för att filtrera elektriska signaler, lagra energi, och även för att skapa transformerande funktioner i system som transformatorer och motorer.
Induktans och Växelström
Induktans spelar en speciellt viktig roll i kretsar med växelström (AC). Eftersom strömmen i en AC-krets ständigt växlar, skapar detta kontinuerligt varierande magnetiska fält inom induktorer, vilket leder till inducerade spänningar. Dessa spänningar skapar i sin tur vad som kallas reaktivt motstånd, eller reaktans, vilket påverkar hur strömmen flödar genom kretsen. Detta är grunden för många AC-fenomen, inklusive resonans och effektfaktor.