Effektfaktor är ett begrepp som används i elektriska system för att beskriva förhållandet mellan den faktiska effekten (mätt i watt) som används av ett system och den totala skenbara effekten (mätt i voltampere).
Den skenbara effekten i ett system är produkten av systemets spänning och ström. Den faktiska effekten är den mängd effekt som faktiskt görs för att utföra arbete, som att driva en motor eller ljusa upp en lampa.
Effektfaktorn är viktig eftersom den visar hur effektivt ett system använder elektricitet. En effektfaktor på 1, eller 100%, betyder att all energi som tillförs systemet används för att utföra arbete. En lägre effektfaktor innebär att en del av energin inte används för att utföra arbete, utan istället skapar reaktiv effekt, som kan orsaka förluster och ineffektiviteter i systemet.
Effektfaktorn kan också vara antingen ledande eller förlagd, beroende på om belastningen (som kan vara en motor, en lampa, etc.) är övervägande resistiv (som i de flesta värmeelement och glödlampor), där strömmen och spänningen är i fas, eller övervägande reaktiv (som i många typer av elektriska motorer och flourescerande lampor), där strömmen och spänningen är ur fas. I det senare fallet kan effektfaktorn vara mindre än 1.
Effektfaktorkorrigering är en viktig aspekt av att hantera och förbättra effektiviteten i stora elektriska system, och det finns flera metoder för att justera eller förbättra effektfaktorn i ett system, såsom att lägga till kondensatorer eller andra komponenter.