Faradays lag formulerar sig på två sätt. Den första lagen föreslår att den elektromotoriska kraften (EMK), eller spänningen, som uppstår i en krets är proportionell mot förändringshastigheten av det magnetiska flödet genom kretsen. Den andra lagen presenterar samma koncept men kvantitativt: den indikerar att den inducerade EMK motsvarar den negativa förändringshastigheten av det magnetiska flödet.
Denna lag styr flera teknologier som vi tar för givet idag. Från elgeneratorer och transformatorer till induktionshällar, Faradays lag tillämpar sig på en mängd tekniska lösningar.
En praktisk tillämpning av Faradays lag finns i en elektrisk generator. Här rör sig en spole av ledande material (ofta koppartråd) inom ett magnetiskt fält. Denna rörelse skapar förändringar i det magnetiska flödet genom spolen och enligt Faradays lag uppstår då en spänning. Denna spänning driver sedan en elektrisk ström genom en extern krets.
På samma sätt, i en transformator, påverkas det magnetiska flödet genom en spole (kallad primärspole) genom att en växelström matas in. Denna förändring i flödet inducerar en spänning i en annan spole (kallad sekundärspole) nära den första. På detta sätt kan energi överföras från primärspolen till sekundärspolen utan någon fysisk kontakt.
En kraft att räkna med
Faradays lag binder samman elektricitet och magnetism, två krafter som en gång betraktades som separata men nu ses som två aspekter av samma fenomen: elektromagnetism. Detta sammanhang har lett till en rad tekniska innovationer, från elgeneratorer till induktionshällar och MRI-scannrar.
Utöver detta, demonstrerar Faradays lag att förändringar i en del av ett system (i det här fallet, ett magnetiskt fält) kan ha en effekt på en annan del av systemet (i det här fallet, en elektrisk krets). Detta är en kärnprincip inom fysiken och förklarar hur universum fungerar.